Ouch. Ord och inga visor. Är det någon kyrka som jag inte önskar medlemskap i, så skulle det väl vara den i Laodikeia; de ljumma kristna som beskrevs som vare sig varma eller kalla. De som hade tappat gnistan.
Den här söndagens tema i den finska kyrkan handlar om den kristnas frihet. Den svenska kyrkan lyfter den kristnas rikedom och den finsk-ortodoxa kyrkan håller på att idag avsluta det levandegörande korsets upphöjelsefest.
Frihet. Rikedom. Det som gör mig levande.
Frihet är rätten att tala, tänka och agera som man vill. (wikipedia)
Den fallna människan ser sin högsta frihet i att få göra som hon själv önskar. Den Kristnas frihet består i att få följa Herren.
”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden.Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. (Joh 8:34-36)
På samma sätt förhåller det sig med rikedom; den fallna världens dagordning räknar den rik, som har mycket av antingen prylar, tid eller materia. ”Samhället brukar traditionellt sett delas upp efter förmögenhet, eftersom förmögenhet är makt.” (Wikipedia)
Med andra ord; den som har mycket i fysiska ägodelar har friheten att tänka, tala och agera som hon önskar, möjligen med vissa begränsningar. Inte ens mångmiljardären får begå vilka handlingar som helst, utan påföljande konsekvenser. Förhoppningsvis.
Den kristnes definition av rikedom handlar, å andra sidan, inte alls om mat, prylar, framgång eller ens om fri tid att göra som man bäst önskar med.
Jesu bekanta ord i Matteusevangeliets sjätte kapitel, om att inte samla på sig av den här världens skatter utan av himlens, har gjort många människor frustrerade; vadå för skatter? Vad är det Jesus talar om? Det är så lätt att glömma bort den sista versraden; ”ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Det måste väl ändå vara hjärtats sorg och förtvivlan som får en människa till att begå det ofattbara beslutet ”jag vill inte leva längre?” Ett hjärta tomt på skatter orkar inte finnas till. Det som kroppen hungrar efter, ögonen åtrår och sinnena längtar efter kan helt enkelt inte mätta hjärtat, och det är hjärtat som bör vara fullt av skatter, menar Jesus. Och detta leder mig tillbaka till "jag saknar ingenting..." från Laodikanernas egen mun.
I uppenbarelseboken talar Jesus direkt till det västerländska, ljumma hjärtat, som vare sig är kallt eller varmt:
Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. (Upp 3:17-18)
Det är intressant att just kyrkan i Laodikeia beskrivs som ljum; ointresserad, oengagerad, utan eld, utan liv? Detta är den kyrkan, som enligt Jesus beskriver sig själv med orden ”jag är rik. Jag har vunnit rikedom. Jag saknar ingenting.”
Låter det bekant? Låter det som ett samhällstänk som vi känner igen? Västvärlden i sin svullna, mätta ljummenhet: lite jobb som inte väcker några känslor eller någon entusiasm. Lite god mat, som för det mesta smakar lika intressant som grå wellpapp. Inget att hetsa upp sig över, men helt okej att äta. Lite filmer och lite sociala medier, som inte gör någon vare sig varm eller kall, som på sin höjd får medspelaren att dra lite på munnen. Inget att hetsa upp sig över eller jubla över där heller. En kanelbulle på fredag, en flaska vin, lite fredagsmys och idol-underhållning. Precis som Herren säger; varken kallt eller varmt.
Vi är kyrkan i Laodikeia. Och Herren har redan spytt ut oss.
I Kolosserbrevet återkommer Kristi heta önskan att väcka Laodikeia-kyrkan till liv; genom Paulus talar han direkt till dig och mig – den moderna Laodikeia-kyrkans anhängare:
Jag vill att ni skall veta hur jag kämpar för er och för dem i Laodikeia och för alla som inte har träffat mig personligen, för att de skall styrkas i sina hjärtan, förenas i kärlek och nå fram till hela den djupa och rika insikt som är kunskapen om Guds hemlighet, Kristus; i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda. (Kol 2:1-3)
Visst låter det lite för bra för att vara sant? Sånt där som bara händer andra människor? I filmer och böcker och på löpsedlar? Sånt som händer någon annan - någon långt någon annanstans - kanske någon, som inte är bosatt i Laodikeia?
Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus. ... Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. ( Kol 2)
Den Ortodoxa kyrkan håller på att avsluta sin fest där man firar korsets levandegörande makt i våra liv. Låt detta, käre Kristus, bli en påminnelse även för mig, när Laodikeia håller på att ta över i mitt liv och mitt hjärta. Påminn mig ständigt om att utvandringen från Laodikeia är fortfarande en öppen möjlighet, för oss alla.